Norrköping – Sundsvall!
23 maj, 2018
Stanley Cup Final!
25 maj, 2018

Supporterkultur är en grovt underskattad konstform som utanför möts av enbart förakt. – Birro

Låt oss bara surra lite om supporterkultur,

Det är en grovt underskattad konstform. Utanför fotbollen möts den av enbart förakt. Folk kan skita på ett golv och ställa en glasburk över, eller vilja hoppa från en bro, eller hänga upp döda fåglar i kedjor, eller rulla in en kokosnöt i ett rum och kalla det ensamhet, och allt kan gå under namnet konst.

Men ingen ser supporterkultur som konst.

Vilket det alltså givetvis är. Det är ett misstag att hävda att de som slåss i klubbens namn inte är riktiga fans. I deras egna ögon är det tvärtom. Klubbtröjan är deras uniform. De lever och andas Hammarby. När klubben går ut och svär sig fri från deras (perverterade) kärlek får det till bara till föjd att fansen som slåss sluter sig ännu tätare. Klubbens avståndstagande blir ett bevis för att att de har rätt som slåss, bråkar, visar sitt missnöje.

Jag skriver om det jag älskar och ibland älskar jag det jag skriver. Men det har alltid kommit underifrån. Från supportens perspektiv.

Jag har också varit väldigt ensam om att ta supportens perspektiv även i kontroversiella frågor och sammanhang. När media för något år sedan skrev om italienska supportrar som “medeltida barbarer” var jag en av extremt få som vände mig emot det och önskade att man skulle sätta allt som händer inom supportervärlden i perspektiv. Världen och tillvaron förändras hela tiden och supporterkulturen är en viktig värdemätare för ett samhälle. Kulturen på läktaren är en absolut spegel av kulturen i samhället.

Nästan varje gång det talas eller skrivs om svenska fotbollsfans, åtminstone i cirklarna strax utanför fotbollens kärna, så handlar det om huliganer och bengaler. Inte alltid i den ordningen.

Mer sällan skrivs det om exakt hur bra svensk supporterkultur faktiskt är.

Svensk supporterkultur är i absolut i världsklass, och det gäller den inhemska ligan och landslaget.

Fotboll är i första hand folkets skådespel. Därför blir det en smula bisarrt när de trygga medelklasserna rasar mot att folk bränner av sin pyroteknik.

En fotbollsförening är egentligen en helt omöjlig konstruktion. Det är ett samhälle, en stad, en värld i världen, och vem som äger rätten till denna konstruktion är alltid uppe för debatt.

Samtidigt… Låt oss också tala lite om supandet runt fotbollen.

Blind kärlek är ingen kärlek. Alltså bör man se (så gott det går) nyktert på den och det man älskar. Så när fans super sig drängfulla och hänger i lyktstolpar som apor och skriker hatramsor så att spottet och hjärncellerna yr, är det på sin plats att reagera på det.

Inte med moraliska stenkakor (jag har ägnat många nätter hängandes drängfull i lyktstolpar) men med omtanke, innerlighet och respekt.

Så här: Ni kan bättre.

När jag söp som värst var det först när en flicka jag tyckte mycket om såg mig i ögonen och sade just så: “Du kan bättre”.

Det är vad moral handlar om. Att tro bättre om sina medmänniskor.

Jag tror att en vacker och värdig supporterkultur handlar om värdighet och stolthet.

Att våga vara så bra man kan kräver så mycket av en. Man måste lägga av med idiotiska saker som man vet drar ner en själv mer än det drar ner andra.

Samtidigt gör samhället i övrigt verkligen och faktiskt se allt det oerhört värdefulla som svensk fotboll på adlig basis ägnar sig åt. Svensk supporterkultur är verkligen tusen gånger bättre än sitt rykte.

Svensk supporterkultur är värd upprättelse. Det räcker med fördomar och ignorans.