OS-talet till nationen

Åren går snabbare nu än förr.

Var det verkligen fyra år sedan det var OS sist? VM i fotboll?

Tiden komprimeras, flyter ihop, som ett dominospel som går baklänges, bricka för bricka ställer sig upp igen…

OS är varje nations allra vackraste möjlighet att ställa sig i världens rampljus. Det är mäktigt att följa de individuella vinteridrottarnas superstjärnor när de förbereder sig inför ett OS.

Det är en sorts omänsklig jakt efter mänsklig perfektion. Det finns de som tar denna jakt efter guld och framgång för långt och underkastar sig fuskets dramaturgi, dopning, för att vrida sökljuset mot sin egen piedestal. Det finns även enstaka nationer som anklagas och beskylls för att systematiskt och genomgripande syssla med kollektiv dopning av samtliga elitidrottare i en specifik idrottsgren.

Längtan efter framgångar, ära och beundran har genom historien lett både kungar och nationer, ja faktiskt hela riken, rakt ner i fördärvet.

Enligt traditionen hade varje segerrik kejsare som red in i det gamla Rom en slav som viskade ” Kom ihåg att du är dödlig” i kejsarens öra.

Allt för att påminna segraren om hur nära den totala ödeläggelsen han faktiskt är.

Längtan efter segrar driver människan in i sitt alla djupaste mörker. Detta mörker är idrottens kanske främsta utmanare just nu.

Samtidigt finns det inget vackrare än att följa en idrottares väg från den eviga träningen dygnet runt inför ett stort mästerskap. Alla de där omänskliga timmarna av lidande och plåga får ett sagofyllt skimmer över sig när han eller hon ställer sig överst på det där podiet.

Det finns något väldigt vackert och rörande med att vi så innerligt gärna vill tro, och kräver, att idrottaren tagit sig dit utan fusk, utan doping.

Den naiviteten ser vi inte mycket av i övriga samhället. Det är en sorts befrielse att vi som älskar OS också älskar de som rättmätigt gjort sig förtjänta av att ha tagit sig dit. Jag högaktar den naiviteten. Jag älskar att vi vågar tro på rena hjärtan och ärliga uppsåt.

Inför varje OS pratas det om antalet medaljer som Sverige förväntas ta. Det är Sveriges olympiska kommitté som gör den prognosen.

Det diskuteras också mycket hur många unga utövare som får följa med för att ”se och lära”.

”Sverige tar åtta medaljer i OS” säger Peter Reinebo som är verksamhetschef på Sveriges olympiska kommitte´ till SVT Sport.

Han säger också:

” Vi har en trupp som inte riktigt har samma kvalite´ som 2010 och 2014.”

Är det en särskilt klok att säga? Varför skriva ner årets trupp?

Det här är talet jag hade önskat få höra från Sveriges olympiska kommitte´:

” Sverige är en vinternation. Vi har några av världens bästa skidåkare och hockeyspelare. Vi är bra i alpint och grymma i curling. Vi kan skrälla i skidskytte och skicross. Vi kan briljera i de flesta idrotter som deltar i ett Vinter-OS. Vi har en idrottslig historia som är relativt fri från fusk och doping och det gör varenda en av de som åker till OS till vackra hjältar, till hedervärda utövare, till alldeles utsökta och värdiga representanter för Sverige ute i världen. För vi kan snacka om Sverige-bilder och tusen andra grejer men det finns inga bättre ambassadörer för Sverige än våra idrottsutövare. Varenda man och kvinna som åker till OS har med sig en bit av Sverige till OS och världen. Varenda tränare, massör, varenda vallare och bärare av väskor är en del av Sverige i OS.

Varenda en som representerar Sverige i OS representerar alla de miljoner människor som bor här. De är vara ställföreträdare på jorden under några veckor. De är ambassadörer för oss alla”

Det talet hade jag velat t höra från Sveriges olympiska kommitte´.

Snart drar OS igång.

Låt oss hoppas på ett fartfyllt, innerligt, värdigt och doping-fritt OS.