Allt var bättre förr.

Vad har hänt?

När man var mindre var OS en enda gigantiskt lång fest, man kollade på allt och ingenting.
Speciellt om det var en svensk med. Jag har suttit klistrad framför lerduveskytte (länge leve Håkan Dahlby), framför kanot, framför damhockey, framför curling, framför puckelpist osv osv.

Man ljög för sina föräldrar om att man var sjuk för att kunna se Björn Lind staka arslet av sig på teamsprinten med superlegenden Tobbe Fredriksson.
Ni förstår min poäng att när det är OS blir allt intressant.
Eller? Så var det i alla fall. Nu har man blivit en aning äldre och allt blir plötsligt helt otroligt makalöst ointressant.
Jag känner inte ens ett intresse för att kolla på Charlotte Kalla imorgon när hon har kanske Sveriges största guldchans under hela spelen, det är alldeles för tidigt för att orka ställa klockan för.

Varför blir det då såhär?
Är det så att det fanns betydligt mer intressanta idrottsmän/kvinnor tidigare än vad det gör nu?
Jag vet inte, Kalla är väl intressant? Men jag finner NOLL intresse i att titta på henne imorgon (kanske kan bli intressant om man lägger in en slant på spektaklet). Hade det varit för fyra år sen och framförallt åtta år sen hade jag haft 12 alarm ställda för att komma upp i tid.

Överlag har jag märkt att allting blir mildare, tråkigare och ointressantare ju äldre man blir.
Ta fotbollsspelare som ett exempel, Gerrard, Beckham, RIKTIGA Ronaldo, Ljungberg, Henry, Bergkamp.
Visst klingar det bättre än den nuvarande Ronaldo, Harry Kane, Neymar, Coutinho, Emil Forsberg osv.
Eller är det bara så att man har svårt att idolisera någon som är i samma ålder som vad man själv är?

Den enda som fortfarande är värd att ställa klockan för, åka till andra sidan jorden för och lägga ner ena tusenlappen efter den andra på är Roger Federer.
Tanken på att han snart lägger av får mig att också snart tacka för mig.

Sport är inte vad sport var.