Det finns ingen vidrigare än medial dramaturgi. Aftonbladets skamlösa lögner och överdrifter när det gäller teaterchefen Benny Fredriksson nyligen är väl något av det mest osmakliga man läst. Fredriksson tog sitt liv, Aftonbladets kulturchef grät några snuskiga krokodiltårar (och knappt det faktiskt) och så var det business as usual igen…
Allt som kommer upp måste komma ner. Det är samma människor som sköter riktningen åt båda hållen. Det är samma hyenor som jagar upp bytet i trädet som sedan hetsar och drar ner igen. Ofta lyfter media just av den anledningen, att få sänka, skjuta i sank, jaga ner.
Tills en dag. Som vi sett komma i omgångar det senaste året när de själva står där med sina brallor vid anklarna och ertappas med att vara värre svin än alla de människor vars liv och karriär de försökt förstöra.
Östersund är en framgångssaga som ingen missat. Varenda murvel med fotbollsintresse har rest till Jämtlands pärla och gått runt bland bland fotfolk och följt med på dansföreställningar för spelarna. Ingen vill missa sagotåget när det lämnar perrongen.
Nu sitter klubbens ordförande Daniel Kindberg anhållen på sannolika skäl misstänkt för ekobrott. Det är som att stå intill en stor åker och höra de väldiga tröskmaskinerna varva upp. Nu ska allt klippas. Nu ska motorsågen gå. Nu ska gräset dras upp med roten.
Östersund är fortfarande den vackraste saga som svensk fotboll fått ur sig på decennier. Östersund är fortfarande en unik berättelse om vad mod, talang, passion och helhjärtat engagemang kan betyda. Östersund är fortfarande det klubblag 2018 som man snackar om ute i Europa.
Låt ingen bitter murvel i oförställd och äcklig skadeglädje få er att tro något annat.