Mirakel följer ingen världslig ordning – Av Birro

Statyer som blöder, sår som oförklarligt slår ut i handflator och spikmärken i fötterna.

Syner, visioner, uppenbarade sanningar. 3-0 mot Barcelona. Ett mirakel kan se ut som helst. Men det som förenar är att något omöjligt sker, ruckar världsordningen börjar rotera det här trötta gamla klotet i en annan riktning.

Det var en märklig match på Anfield igår. Det var som att se två buktalare mötas. Det vi såg på planen var bara en av matcherna som pågick. Den som verkligen ägde rum, ägde rum i spelarnas huvuden.

Roma började bäst och såg ut att ha matchen under relativ kontroll men plötsligt var det som att Liverpool lade i en högre växel och man sprang sönder Roma. Liverpool var smartare, snabbare (herregud vad snabba man var) och dessutom lyckades man såga sönder Romas alldeles för högt stående försvar utan problem.

Det är obegripligt att Roma valde att ställa backlinjen så vansinnigt högt upp när man möter ett av fotbollsvärldens snabbaste anfall. Herregud, man vet ju hur bra Salah är.

Jag satt med skämskudden framme. Liverpool gjorde mål på varenda anfall och skräcken lyste i spelarnas ögon. Det var en ren plåga. Vi var nog några stycken som började få närmast narkotiska flashbacks från United- Roma 7-1 2007.

Det såg ut att bli ännu en fruktansvärd genomklappning, en total kross, ännu ett förnedrande sönderfall.

På läktaren satt Totti med sammanbitna läppar och såg ut att tänka ” Hmm…Kan jag använda min magi till att trolla bort mig härifrån.”

Bruno Conti bredvid honom såg ut att ha dragit ner en filmduk framför ansiktet. Han såg något annat än eländet framför honom.

Men så…

Det som förenar Liverpool och Roma är att det går att komma in i skallen på laget. De sista tio minuterna bytte matchen fullständigt skepnad. Roma hade fram till dess (med undantag för de första tjugo minuterna)  spelat som en kollektiv påse sopor. Men så börjar Liverpool spela av matchen och Roma gör 5-1. Då är det som allting förändras. Plötsligt ser Liverpool skraja ut. Trots att det står 5-1 på tavlan. Den skräcken blir en autostrada för Roma att på straff göra 5-2. Med lite tur hade man kunnat gjort ett mål till och då hade det verkligen varit match i Rom om en vecka.

Jag kan inte se att miraklets vackra blixt skulle slå ner en andra gång på samma plats.

Å andra sidan var det ingen som trodde att Roma skulle ha en chans mot Barcelona heller.

Mirakel följer ingen världslig ordning.

Det är både Romas och mitt stora hopp.