ATP Rom Kvartsfinaler under fredagen! – ;M
18 maj, 2018
Allsvenskan!
19 maj, 2018

Buffon startade en ny tidsordning. – Av Marcus Birro

Att leva är ett slags stenigt sorgespel. Hela livet är en enda lång radda förluster. Man förlorar sin barndom, sin ungdom, sina visioner, sina drömmar, sin yta, sin kropp, sin skönhet. Man blommar och förtvinar. 

Man är ett stumt, stolt träd som slår ut och fäller sina löv. 

Man blir en förvriden trädgeneral av grenar som pekar finger mot en blygrå himmel.

Men under den här resan har man ett gäng hjältar som följer med en på resan.

Och älskar man fotboll blir de flesta hjältarna därifrån.

I fotbollens värld har min genration (jag är född 72) haft hjältar som Baresi, Zanetti, Del Piero, Maldini, Totti, Gerrard, Terry och några till.

Jag är så gammal att jag minns Buffons berömda match för Parma mot Milan 1995. Jag satt med farsan och såg den på tv. Buffon höll nollan. Men det var mer än så. Det fanns bara en enda spelare planen den där eftermiddagen. Det var som att se en Gud ta mark. Han var enastående på alla områden. Han var typ tolv år gammal men stod i mål på ett sätt ingen av oss hade sett förut.

Han startade en ny tidsordning.

Jag tänker inte ens börja med att försöka sammanfatta Buffons karriär. Det går inte. Det kräver en Bibel, skriven av eleganta, flinka kärleksfulla fingrar. Jag konstaterar bara att nu när han gör sin sista match för Juventus är det en ikon och en fanbärare som slutar, inte bara för Juventus och Italien utan för alla som älskar att få sin fotboll serverad med passion, kärlek, ödmjukhet och värdighet.

Det är en enorm bedrift att vara älskad överallt när man varit trogen en av de klubbar som är mest hatade i Italien. Det är enormt stort att han som världsmästare följde med sin klubb ner till Serie B när andra (Cannavaro och Zambrotta tex) valde en annan väg och lämnade den gamla damen.

Sådant, att förbli trogen sin dam också i svåra motgångar, väcker beundran, kärlek och respekt som varar resten av livet.

Jag vill inte att han ska sluta spela fotboll i Juventus. Jag vill ha min Buffon stående med slutna ögon skrikandes den italienska nationalsången för evigt, jämnt, alltid. Jag vill inte att tiden ska vara så här förbannat skoningslös.

Men på något sätt är det som att tårarna i november i Milano sparats till nu för nu slutar han i Juve, nu lämnar en av de allra sista fanbärarna in facklan han hållit längst fram i ledet.

Det är sorgligt.

På så många sätt.

För mig kommer han alltid vara en stor hjälte. Jag kommer alltid älska honom för räddningarna mot Tyskland i semifinalen i VM 2006, räddningen på Zidanes nick i finalen (kolla in den) och allting annat han gjorde för Italien och för italiensk fotboll.

Men han kommer alltid också förbli älskad för sitt stora hjärta, för sin öppna och ärliga inställning, för sitt sätt att ta sig tid med fans och media. Hans innerliga medmänsklighet, hans sköna garv och hans varma tro på sig själv och andra är odödliga mänskliga egenskaper.

En hjälte slutar aldrig. En hjälte är en hjälte för alltid. Gianluigi Buffon är en av världens vackraste ambassadörer för den italienska fotbollen och faktiskt också för detta att vara människa i en mörk, märklig och skrämmande värld där det ibland känns som om allt det vi älskar en mörk natt kommer ryckas ifrån oss.  

***

SPELA PÅ ATT BUFFON HÅLLER NOLLAN I SIN SISTA MATCH TILL 1,72.  Läs spelanalysen här.