Världsmästare i Hockey, igen. – Av Marcus Birro

Man kan muttra mycket om hockeyns förmåga att degradera sitt eget världsmästerskap. Men det är lite som att ha fokus på grannstaden om det regnar där men är soligt och fint här. 

Ett VM kan ha olika betydelsepunkter. Ett VM kan handla om att låta unga, nya spelare få bli hjältar i landslagströjan bara ett år efter ett nästan helt annat, men ändå samma,  lag vann VM.

Just den bedriften är det jag fokuserar på idag, att med ett helt nytt lag spela som Sverige har gjort under detta VM och därmed försvara en VM-titel. Det är häpnadsväckande starkt gjort.

Det har också varit glädjande att se ett landslag som Schweiz stå upp så heroiskt bra som de gjorde. En viktigare sak att muttra om för hockeyns folk borde i så fall vara just detta, att nya länder över tid och tålmodigt arbetar sig högre och högre upp. För bara något år sedan var Schweiz ett medelmåttigt landslag som fick däng av allt och alla, oavsett vilka spelare dessa allt och alla i sin tur skickade. I år slår man ut Kanada och tvingar Sverige till straffläggning. Det är hälsosamt för hockeyn att nya länder vågar och orkar utmana de klassiska drakarna.

Jag är sannerligen ingen hockeykille. Men jag lär mig. Att se en SHL-match under ledning av Lasse Granqvist och särskilt kanske, Niklas Wikegård, är som att guidas runt i ett museum. Jag lär mig massor. Jag älskar när människor brinner för sin sport för den där elden, den där passionen, kan jag enkelt översätta till mitt eget liv. Jag älskar en massa andra saker. Om en människa vill berätta om sin kärlek lyssnar jag gärna eftersom jag trivs i närheten av människor som älskar.

Tidigare VM-turneringar har Tre Kronor startat uselt och arbetat sig upp. I år var man grymma direkt från start och med bara någon dipp längs resans gång. 

Jag vet att de bästa hockeyspelarna i världen inte spelar VM. Men på något sätt är det som om jag inte orkar bry mig om det. För världens bästa ishockeyspelare är från Sverige. Jag hoppas de som i skrivande stund håller på att samlas i Kungsträdgården för att fira dem under kvällen hyllar de så intensivt, värdigt och helhjärtat de bara kan.