Tyskland står vid randen till ett mörkt och stormigt hav. Nu kör vi! – Av Birro
23 juni, 2018
Maestro Paolo Maldini, och sorgen han aldrig blir av med. – Av Marcus Birro
26 juni, 2018
Fotboll handlar nästan uteslutande om lidande. Ändå står vi där i våra tröjor, i strama led, på väg till den där märka källan. Vi älskar lidandet. Av en enda anledning. Hoppet bor där också.
Hoppet bor vid nästa källa, nästa mörker.
Ibland händer det att lidandet bryts av en strimma ljus över natthimlen. Som en värja av gryningsljus över himlen.
Läser att Durmaz mottagit hat, rasism och mordhot. Vad sysslar ni med? På riktigt? Sänd alla hjältar kärlek när de behöver det som mest.
Den djupa oanständigheten får inte triumfera. Ställ undan ditt glas, få undan alla flaskor. Andas. Vänd ditt ansikte mot den ljusa himlen.
Älska Janne Andersson för hur han stod upp efter slutsignal. Älska Ola Toivonen för hur han mötte media direkt efter matchen och visade prov på en stolthet, en anständighet och en värdighet som bara den visar oss alla en väg ut ur lidandet.
Älska dina hjältar även i motgång.
Annars är du bara en lort.
Sluta leta syndabockar. Sluta degradera dig själv.
Lidandet är en konstform som vi som älskar den här sporten kan allting om.
Vi gråter inatt och på onsdag är det match igen. Då kan lidandet vara över.
Tills dess?
En bön eller två. En ljus tanke. Ett varsamt, varmt hjärta mitt i den strida ström av ilska och besvikelse.
Endast så går vi vidare.
Endast så segrar vi över lidandet.
