Vi är Sverige. Vi drömmer den här drömmen tillsammans. – Av Birro

Regnet drog in som en befrielse över Södermalm.

Jag stod vid köksfönstret och såg regnet röra sig som gardiner över hustaken. En far med sin son kom ut på en balkong tvärs över gården. De ställde sig mitt i regnet och bara lät det ösregna. De bar varsin Sverige-tröja. Pappan såg väldigt lycklig ut och hans son dansade i regnet på balkongen.

Idag möter Sverige Schweiz och de som inte vet bättre säger att Sverige står still. Men är det någon gång som Sverige inte står still är det idag, mellan 16-18. Sverige kommer sjuda av kärlek och drömmar. Det kommer glöda gult och blått på varenda balkong, på varenda förvridet stackars småstadstorg i varenda sunkig, instängd lägenhet, i varje överdimensionerad Djursholms-villa. Det kommer blöda hopp och energi ur varje por.

Vi kommer svettas Sverige.

Det sägs att sönderfallet är solidariskt. Döden slår lika för oss alla. Det är de trista nyheterna. De goda nyheterna är att det gäller allt det goda också. Det ljusa är solidariskt.

Kärleken är fri för oss alla att strå på tusen somriga strån.

Jag hörde på bussen igår: ”Vilken chans Sverige har fått i detta VM. Lottningen ger en autostrada till finalen.” Men Sverige har inte fått något alls. Sverige har TAGIT den här chansen. Man har spelat sig fram till det här läget. Man gjorde det när man vann sin grupp. Man gjorde det när man höll 0-0 i Milano i November. Man gjorde det när man tog in Janne Andersson och släppte ut Zlatan.

Om det finns en Gud sitter han i en azurblå himmel och tråcklar med sin synål.
Han syr den här drömmen åt oss. Men Gud skapar inga drömmar åt oss, det får vi göra själva. Men han fyller i längs kanterna. Han målar med vattenfärg. Han målar som din dotter målar sina teckningar, där flaggan blåser åt ett håll och prinsessans hår åt ett annat.

Han tråcklar och har sig. Gud har humor. Gud älskar när en liten, liten nation, en utspottad olivkärna i världen, får för sig att börja vinna fotbollsmatcher som ger eko i hela den där stora världen.
Gud älskar en varmhjärtad och naiv drömmare.

Det är när en nation börjar drömma samma dröm som stora saker händer. När vi riktar all den här återhållsamma och nordiskt undanryckta kärleken åt ett visst håll, när vi fyller våra elva ambassadörer på fotbollsplanen med VÅR gemensamma kärlek och vår kraft, då finns det plötsligt inga gränser längre. Då är det omöjliga möjligt. Då inträffar det som de lata kallar mirakel men som egentligen bara är resultatet av en innerlig kärlek och en enorm vilja.

Från floderna i norr, till bron (så lik ett bruddiadem) över sundet. Från älskade Göteborgs blåsiga Aveny, till Stockholms pråliga skönhet, från Smålands perfekta gräsmattor, till Dalarnas skogar, sjöarna, grusstigarna, gågatorna, småstädernas ekon av rykten och lögner.

Idag är vi ett och samma. Idag trär vi på oss den svenska landslagströjan och är syskon i ett land och i en värld som annars älskar att sprida mörker och grus mellan älskande människor.

Idag städar vi undan det där gruset. Idag är vi Sverige.
Vi drömmer den här drömmen tillsammans.