Calcio Amore, känslan att komma hem. – Av Birro

Min förhoppning är att Calcio Amore ska kunna bli en glänta för alla oss som älskar Italien och italiensk fotboll.

Jag var tio år och Italien hade just blivit världsmästare i fotboll.

Pappa stod ute på balkongen och rökte och drack rödvin. Han hade dragit ut telefonen (som satt fast i väggen på den tiden) och talade med sina systrar i Vicenza och Ferrara.

Jag kunde höra det vackra italienska språket röra sig som lätta toner in i mitt rum där jag låg och försökte sova fast mitt hjärta slog och slog sina handfasta slag i mitt bröst.

Jag minns att grannarna (familjen Bengtsson vars enda egentliga defekt var att de höll på IFK Göteborg) kom förbi och gratulerade. Jag minns att brorsan hängde ut den italienska flaggan genom sitt fönster och jag minns att sömnen kom till slut, lätt som en fjäder, men fridfull och stolt.

Dagen efter smög jag ut i gryningen tillsammans med min bror. Vi gick ner till Lövgärdets centrum och snodde en GP ur tidningshögen. “ Mamma Mia- Vi är världsmästare” löd rubriken på sportsidorna.

Äntligen stod jag på toppen av världen. Det var så det kändes. Jag var tio år och hade just varit med om en helt och hållet livsavgörande händelse i mitt liv. Jag förstod det inte då men det där VM-guldet har kommit att prägla mig som människa hela livet.

När man blir äldre komprimeras livet. Den fysiska världen man rör sig i begränsas, men det inre landskapet, minnena, den invärtes människa, alltså han i dig som är den som lever på riktigt, får större utrymme och vidgar vyerna.

Mitt i allt som händer under ett liv finns det egentligen bara knappt en handfull bestående fyrar att förhålla sig till. När havet mörknar och när det drar ihop sig till storm finns det inte allt för många som är villiga att tända ett ljus för att guida dig rätt. Men det finns några tålmodiga fyrar som aldrig sviker dig.

Kärleken till den italienska fotbollen är de starkaste av de där ljusen.

Av allt som kan förändras och försvinna står kärleken till fotbollen fast. Det är egentligen något väldigt säreget och något att vara väldigt stolt över.

Jag har snubblat i gruset rätt många gånger. Men varje gång jag lyckats häva mig upp igen har kärleken till Serie A varit en av de viktigaste händerna som sträckts ut för att hjälpa mig upp.

Jag har fått kärlek där, stolthet, värdighet, tröst och försoning.

Exakt så högtravande och exakt så värdigt är det med italiensk fotboll. Kärlek som inte är högtravande, patetisk och naiv är ingen kärlek alls.

Av det hjärtat är fullt talar tungan. Jag har skrivit om italiensk fotboll på olika ställen sedan vintern 2006 och det är en stor ära och en stor glädje att få chansen att göra det här.

Min förhoppning är att Calcio Amore ska kunna bli en glänta för alla oss som älskar Italien och italiensk fotboll.

Här handlar allting om Serie A. Här behöver man inte försvara eller förklara sig. Det är lite som att komma hem. Att få sjunka ner med de man älskar och känna att man inte behöver förställa sig eller göra sig till längre.