Inter, i väntan på tåget. – Av Marcus Birro

Jag satt och väntade på ett tåg på en bar i Milano.

Det var varmt. Jag hade min väska, lite pengar, inget egentligt liv av värde, ingen flickvän, inget riktigt jobb, ingen större mening med något, inga direkta planer mer än att sitta där jag satt tills ölen började jucka inne i skallen.

Det är inte det sämsta.

Jag hade varit i Domen, gått runt, stirrat in genom nytvättade skyltfönster på perfekta kostymer för en halv miljon. Jag var över 30 men mådde som om jag dött vid 80.

Jag hade också provsuttit i en Ferrari på ett torg tills utställarna blivit oroliga och hotade att ringa polisen om jag inte gick därifrån.

Detta var när Inter fortfarande var ett förlorarlag. Inters fans levde i en sorts ständig rödsvart mardröm.

Deras älskade stad var belägrad av en rödsvart fiende som vann allt. Mardrömmen hade ögon. Saccis ögon. Arrigo den förskräcklige. Mannen som ledde Milan till världens fotbollstopp genom att kombinera kylig elegans med sagolik taktik.

Inter?

En dildo i byrålådan i jämförelse. Torrknull med fuljeansen på.

Nu är det annorlunda.

Men kommer det någonsin bli så bra som 2010 igen? På många sätt känns Inter 2010 som tusen år sedan. Då vann man allt. Jag glömmer aldrig hur den gode Zlatan lämnade just Inter och gick till Barcelona för att vinna CL men bli utslagna av…just Inter. I ett av de allra vackraste taktiska dubbelmöten jag sett.

Inter är en anrik och elegant förening. Under tiden med Moratti var man också en av världens smartaste föreningar. Mycket av den smartheten har gått förlorad sedan han försvann. Det är svårt att se en konkret linje och längre tanke, både när det gäller klubb och spel.

Hur det gick på baren? Jag missade tåget mot Venedig och somnade sedan på golvet i världens billigaste hotellrum.

Det var mindre än en valnöt. Som min hjärna.

Dagen efter tog jag ett annat tåg mot Venedig. Halva tåget var fullt av Interfans som skulle till Bergamo. De sjöng Pazza Inter så att det dånade i tågvagnen. Jag drack Grappa tills jag tappade både minne och omdöme.

Den historien sparar jag dock till ett annat tillfälle.