Att skriva är att bli bedömd. Det kommer alltid finnas människor som tycker man är en idiot. Men det kommer också finnas människor som tycker man är bra. Att välja att publicera det man skriver är att be om stryk. Jag gillar sånt. Jag tycker om människor som står upp för det de tror på. Jag tycker om människor som varje dag sätter sitt arsle på spel. Som skriver för att de går under annars. Som vill något med sina texter.
Att bli bedömd, granskad och betygsatt hör till den här världen. Man kan bara lägga örat tätt intill sitt hjärtas kammare och följa den där rösten.
En fotbollsdomare är en medmänniska. Strippar du av honom den där dräkten, pipan, det röda och gula kortet så är han skrämmande lik dig. I Italien granskas domarna extra hårt. Varje kväll i decennier har det suttit män kostym (och en del kvinnor, dock inte i kostym) och vevat bilder fram och tillbaka, fram och tillbaka.
De har timmar på sig att komma fram till ett beslut som en domare har en halv sekund på sig att komma fram till. I Italien finns det heller ingen slump. Ingenting händer av misstag. Först har vi familjen, sedan släktbanden, sedan Påven, sedan Gud och sedan, bortanför allt, har vi Den Stora Konspirationen. Den som berättar att hela världen är emot just ditt favoritlag, Den som viskar åt dig att alla, exakt alla i hela världen hatar dig och dina favoritfärger. Den är nästan aldrig helt sann, men den blir sann om tillräckligt många människor tror på den.
Det är lite som när Palme mördades och teorierna vevades igång. Det måste ha kryllat av människor i långa, beiga rockar med kom-radio och spejande blick längs Sveavägen.
Det är därför ingen slump att VAR redan införts i just Italien. Domarna har i alla tider varit väldigt hårt ansatta. Rättvisa har i Italien, både inom fotbollen och i samhället i övrigt, varit något man kan köpa, svära sig fri ifrån. Rättvisa har varit en förhandlingsfråga, eller ännu värre, en produkt att köpa eller sälja. Det har också alltid funnits en VÄLDIGT utbredd känsla att vissa lag kretsar något närmare planeten rättvisa än andra klubbar.
I ett sådant klimat är VAR inte bara en förtjänst utan faktiskt ett livsviktigt och nödvändigt instrument för att på alla sätt försöka göra rättvisan just rättvis. Ja, VAR har brister, men allt som strävar efter att göra sporten vi älskar mer rättvis är av godo. Alla särskilt i ett land där rättvisa inte alltid stått överst på dagordningen.