Summering av spelmässiga tennisåret 18 och 2019 års långtidsinvesteringar – Monsieur
19 december, 2018
Hård match att vänta? 2.10
22 december, 2018

Mourinho är “människa först, sparkad manager sedan.” – Av Marcus Birro

Mina 2 främsta fotografiska minnen av Mourinho kommer från garage.

Den första och vackraste (faktiskt en av de vackraste jag någonsin sett) handlar om natten efter Inters CL-guld 2010. Mourinho, snyggare än George Clooney, hoppar in i en glänsande bil och drar iväg.

Plötsligt tvärnitar bilen och backar någon meter.

Den gode Mourinho har fått syn på någon.

Det är Inters råbarkade superhjälte Marco Materazzi som står lutad mot en betongväggen i garaget.

Mourinho hoppar ut bilen och går fram till Materazzi.

De gråter. Två av fotbollsvärldens hårdaste män blir plötsligt blödande romantiker, poeter mitt i seger-natten, blödande bröder som förenats i lidandet men nu också kan gråta av lättnad och glädje över att den ultimata segern bärgats.

Det är fortfarande en av de vackraste ögonblicksbilder jag någonsin sett.

Mitt andra fotografiska minne av Mourinho är från baksätet på en bil häromdagen. Han ser ut som en efterlyst. Han ser ut som en mördare som polisen äntligen fått fast. Det jag läser om Mourinho efter att han får sparken, och det jag hört och läst om honom under hans sista år i United, är rent hat. Mourinho är en människa med hög svansföring. En sådan människas fall blir alltid tyngre och brutalare än andras. Människor älskar när de höga hästarna viker sig. Människor jublar i sina hjärtan när stora män lider förödmjukelse. Det är så det är. Det är inget konstigt.

Men när etablerad media är med och vevar på det där hatet blir det ganska osmakligt. Han kan säkert ta det. Jag är inte ett dugg orolig för den gode Mourinhos egen skull..

Jag är mer bekymrad över att media ständigt underhåller våra lägsta instinkter. Jag är trött på att media konsekvent och ideligen vädjar till våra allra sämsta sidor. Till slut har vi flyttat vår inre gräns. Till slut skiter vi i om hatobjektet på andra sidan muren ens är en människa längre.

Anständighet handlar inte om andra människor. De kan vi aldrig påverka. Att bete sig anständigt handlar istället om oss själva. När jag hånar och ljuger, förföljer och skriver skit om folk på sociala medier är det inte objektet i sig som förlorar. Det är jag.

Det är trist när media underbygger de här zonerna, där du antingen är ett uppburet geni som ska bäras omkring i guldstol för att ett halvår senare vara em depraverad brottsling som helst borde sitta inspärrad.

Våra hjärtan kallnar när vi öser skit och oförrätter över människor som vi envisas med att omänsklig-göra.

I Studio Allsvenskan, där jag är programledare, har vi en devis som låter; Människa först/fotbollsspelare sedan,

Det gäller alla.

Mourinho också.

Människa först.