Världens stiligaste målvakt lägger plocken på hyllan

Under fredagen kom beskedet- Henrik Lundqvist avslutar sin karriär. Även om beslutet inte på något sätt var oväntat så slog det ändå ner som en bomb i hockeyvärlden. ”The King” kommer aldrig mer att vakta kassen i en professionell ishockeymatch igen. Hjärtfelet som upptäcktedes och opererades förra året sätter stopp för det.

När New York Rangers efter säsongen 19/20 meddelade att de efter 15 säsonger med Lundqvist mellan stolparna inte längre hade en plats för honom trodde nog många, inklusive jag själv, att kungen av Manhattan skulle lägga av. Jag hade väldigt svårt att se honom, som är så otroligt förknippad med ett och samma lag, skulle kunna tänka sig att spela i en annan klubb. Jag hade fel.

Inför säsongen 20/21 skrev Lundqvist på ett avtal med Washington Capitals. Han erkände själv att han hade väldigt svårt att skiljas från New York. Att han var osäker på om han skulle kunna ladda om och representera en annan klubb i världens bästa hockeyliga vid 38-års ålder. Men kärleken till hockey och drivet fanns kvar. En av världens största vinnarskallar ville fortfarande vinna den trofén som saknades i prisskåpet- Stanley Cup. Därför skrev Lundqvist på för Capitals, för han ville fortfarande vinna.

Lundqvist berättade själv på sin avskedspresskonferens i Scandinavium hemma i Göteborg att han inför säsongen 20/21 var mer laddad än någonsin. Han hade haft en bra träningsperiod och kunnat slipa på detaljer han inte kört på många år. Han pratade om att flytten till D.C. blivit en nytändning. Då kom chockbeskedet- Lundqvist hade ett hjärtfel som krävde omedelbar operation. Säsongen 20/21 ställdes in och alla, inklusive jag själv, väntade på att han skulle kasta in handduken och avsluta karriären.

Men istället så stod han på sig. Han skulle komma tillbaka. Efter att han hade genomgått en lyckad operation som innehöll ett aortaklaffbyte i början på januari så publicerade Lundqvist ett inlägg på sin instagram där han var ute och joggade redan en månad senare. Inte långt efter det stod han också på skridskorna igen. Han  avslöjar på sin avskedspresskonferens att det var klart i början på april att han skulle återvända till D.C. för att börja träna med laget. Endast tre månader efter sin operation.

Tre dagar innan Lundqvist skulle åka kom beskedet- han hade fått hjärtsäcksinflammation. Spiken i kistan. Hjärtat klarade inte en comeback.

Trots detta har han varit på is under sommaren och testat en sista gång. Kroppen och framförallt hjärtat säger dock ifrån. Han kan inte ha en högre arbetspuls än 150, vilket gör en comeback omöjlig. Därför kommer alltså beskedet att det är slut nu.

Henrik Lundqvist är inte bara svenskhockeys bästa målvakt genom tiderna, han är också en av världens bästa målvakter i samma kategori. Utan tvekan. I Sverige finns det ingen målvakt som kan mäta sig med Lundqvist stjärnglans och endast ett fåtal utespelare. Börje Salming och Peter Forsberg är i mina ögon större. Men efter dem är det kungen av Manhattan.

Lundqvists storhet ligger inte bara i det han presterat på isen. Han har lyckats med det som väldigt få idrottsmän och kvinnor klarat av- sätta sin idrott på kartan för den breda massan. Bland de hockeyintresserade vet alla självklart vem Lundqvist är. Men jag lovar att om du frågar någon som aldrig sett en hockeymatch i sitt liv, vem Henrik Lundqvist är, så kommer personen att känna till honom.
I över ett decennium har man kunnat hitta hans namn i toppen på listor över de bäst klädda idrottsmännen. Före namn som Beckham och Cristiano Ronaldo. I Sverige syns han dagligen i TV-rutan med sin schamporeklam och i USA har han förekommit i de största talkshowerna där han bland annat gjort ett gitarrsolo på bästa sändningstid iförd en Rangers-tröja.

Jag tror inte att vi svenskar förstår hur stor Lundqvist är på Manhattan. Men om man som jag fått förmånen att befinna sig inne i ett kokande Madison Square Garden där 20 000 personer skanderar ”King Henrik” så lovar jag att håret på armarna reser sig. Ett annat tillfälle jag aldrig kommer att glömma är under OS-finalen i Turin 2006. Sverige leder med 3-2 mot ärkerivalen Finland och det är bara ett fåtal sekunder kvar.
Tre Kronor är pressat. Niklas Wikegård, som på den tiden jobbade på SVT, kommenterar matchen och får under detta pressade ögonblick endast ur sig ”Den ska UUUUUT”. Just då gör Lundqvist en av sin karriärs mest svettiga räddningar och räddar guldet till Tre Kronor.
Rysningar.  

På Manhattan finns det bara en kung och han heter Henrik Lundqvist. Därför var det föga förvånande att Rangers bara några timmar efter Lundqvist besked att han avslutar karriären meddelade att de under den kommande säsongen ska pensionera hans tröja nummer 30. Få spelare har varit så självklara att få sin tröja hissad som Lundqvist och det är bara en tidsfråga innan han väljs in i Hockey Hall of Fame.

Det som självklart svider lite och får de få kritiker som finns att höja rösten är att Lundqvist aldrig vann Stanley Cup. Säsongen 13/14 bar han ett mediokert Rangers till final, men där tog det tyvärr stopp mot ett tight sammansvetsat Kings. Det blev tyvärr den enda finalen som han fick chansen att spela under sina 15 år i ligan.

Lundqvist avslutar dock inte karriären utan medaljer och troféer.
1 OS-guld och 1 OS-silver.
1 VM-guld och 2 VM-silver.
2 SM-guld med Frölunda.
Vezina Trophy som tilldelas världens bästa målvakt säsongen 11/12.
Den målvakt som uppnått 400 vinster på snabbast tid i NHL:s historia.

Utöver detta så innehar han naturligtvis ett gäng rekord både i landslag och framförallt Rangers och har deltagit i ett gäng med NHL All-Star games.

Många journalister har genom åren vittnat om hur trevlig Lundqvist är efter en seger. De vittnar också om hur de har fått ducka för utrustning och andra lösa föremål som han kastat omkring sig efter en förlust. En större vinnarskalle finns nog inte.
Nu behöver inte journalister ducka längre. En fantastisk karriär har tagit slut och jag vill bara säga: Tack för showen kungen!